Bovagnar kanske lösningen till bostadbubblan

Så här skriver Martin Saar väldigt klokt på sin facebook sida:

Sverige toppar snar ligan över världens mest skuldsatta nation. Ligger tvåa efter Japan! Alliansen har lyckats.

Jag har skrivit om Alliansens utförsäljning av allmännyttans bostäder tidigare,. många gånger. En utförsäljning som närmast är att betrakta som förskingring av kommunal och statlig egendom eller kanske rent av bedrägeri!

Vissa kommuninnevånare (många politiker) har berikat sig genom Alliansens politik och privatiseringsiver. Privatisering av skolor, sjukhus, vårdcentraler och dagisverksamheter etc. Och förlorare är skattebetalarna och framför allt de med låg lön.Vår gemensamma tillgångar har brandskattats för att berika några få!

Stockholm stad sålde t ex ut fastigheter för 37 miljarder. Till vilken nytta för oss skattebetalare?

Svd skriver:
”I Hammarby sjöstad köptes husen loss för cirka 34 000 kronor per kvadratmeter, men ganska typiskt var att en fjärdedel av den kostnaden betalades med föreningslån. För den som köpte sin hyresrätt hamnade alltså insatsen långt under 30 000 kronor per kvadratmeter.

Den som omgående sålde den nybildade bostadsrätten kunde redan då, för fem år sedan, räkna med ett marknadspris på 45 000 kronor per kvadratmeter i Hammarby sjöstad. I dag ligger priserna vanligen över 60 000 kronor, även om det alltså händer att vissa lägenheter har ett marknadsvärde över 90000 kronor per kvadratmeter.”

Det är klart att vi som stark nation har blivit fattigare! Och bostadsbubblan har blåsts upp till gigantisk storlek. Bostäderna har blivit dyrare utan att det reala värdet på bostaden har ökat.
Idag är Sveriges samlade skulder i förhållande till BNP den näst största i hela världen. Endast Japan i recession och ekonomisk misär har större skuldbörda. Låter förhoppningsfullt, eller hur !?

http://www.svd.se/har-blev-det-prisfest-pa…/…/ombildningarna

Med så mcyket skuld och en ekonomi på väg att rasa, kanske en egen vagn så att man allafall har tak över huvudet är en trygghet, speciellt om det parkeras på en ekoby.

Annonser

Bygg och utveckla lokalsamhällen med bostadsvagnar!

På Omställningskonferensen i Göteborg 11-12 oktober träffade Oscar Kjellberg dels en grupp vagnsbyggare som länge hade letat gård i Skåne, dels sådana som under Open Space lockades av hand idé om Ettår. De förstnämnda hade nu börjat intressera sig för Sambruket och sistnämnda ville veta så mycket om Sambruket att vi lade mer tid på det än på hur Ettår skulle se ut. De flesta var dock helt inne på att det vore bra att börja med att bygga mobila bostäder.

Gå med i Sambrukets vagnsbyggaregruppen på Facebook!
Vad tänker man om vagnbostäder i relation till ekobyar respektive sambruk? Anta att alla designas utifrån permakultur. Oavsett ekoby eller sambruk behöver vi bruka och bo. Det som skiljer en ekoby från ett sambruk är att ekobyn börjar med bostäderna medan sambruket börjar med att bruka tillsammans. Nackdelen med ekobyn är den höga initialkostnaden pga bostadsbyggandet. Nackdelen med sambruket är att boendet får lösas på annat sätt. Ur detta perspektiv är det inte konstigt att vagnbostäder betraktas som en tillfällig lösning i bägge fallen.

När vi ställer om behöver det flyttas runt och omfördela. Temporäre bovagnar som är sköna hjälper en att bryta upp, kanske prova vid ett sambruket eller bo och bygga permanent. Det ger en känsla av att det alltid finns ett hem för just mig.

Läs mer och gå med i gruppen på facebook här!

Rapporten från konferensen finns att hämta här.TINYHOUSESWEDEN 2 OK

Vår tid: den stora uppeldningen

Från hans nya bok ”The Great Burning” förklarar Richard Heinberg om det tjugonde århundradet handlade om att öka vår förbränningshastighet år efter år kommer den dominerande trenden i tjugoförsta århundradet vara en gradvis nedsläkning.

Vi måste hantera det genom att planera och arbeta tillsammans.

Richard menar att det bästa sätta att hantera detta är att omvandla våra ekonomier till långsamare och mer lokaliserade ekonomier.

VYKORT MED INTRYCK FRÅN SOLLEFTEÅ

                                                      Vattenkraften i Näsåker

Att sätta sin fot i Sollefteå är som att träda in i en bild av det som händer i Sverige – MED Sverige – och industrins och samhällets evolution. Industrisamhällets behov av energi ser vi i kommunens vattenkraftverket, det välstånd som järn, timmer, även militarism producerat ser vi i fina gamla byggnader. Och den annalkande ny Sverige ser man i tiggarna, flyktingar och nedgångna, tömma byggnader.
Dalen – Ådalen – genom vilket Sveriges med reglerade älv rinner Ångermanälven. Inom Sollefteå kommuns gränser återfinns 16 större kraftverk, byggda 1944-1970. De svarar för ca 15 % av all vattenkraftsbaserad elproduktion i landet.
Sollefteå har bättre dagar bakom sig. Vid stationen stannar inga persontåg, fler av byggnader i stan står tomma med flagnande färg, och näringar som en gång gjorde att staden blomstrade – kring järn, timmer, vattenkraft, militär – har längesedan slutat att ge arbete.
Det är påtagligt i Sollefteå hur stadsplanering kring bilen – det som på 60-talet såg man som vägen in till det moderna paradiset –- har bara gjort nedgången värre. Sollefteå centrum är inte längre levande. Vill du handla mat och inte ha bil måste du gå uppförsbacken till närmaste snabbköpslåda med tillhörande gigantiskt parkeringsplats. Badhuset, som låg nära centrum förr, är nu en ”aqua-center ” belägen en bra bit utanför stadskärnan. Bostadsområden ligger ännu en bit längre ut. Och liksom resten av Sverige, i dessa områden bor folk från alla världens hörn. Klass och ursprung i Sverige följer postkod. Sollefteå är inget undantag. Har du bil och står ut med att köra dig själv och dina barn runt mellan dessa lådor kan man kanske stå ut. Men det är inte någon underbar upplevelse exakt.
Bilen – Volvo och Saab – två varumärken tatuerat in i den Svenska själen – var en del av planeringsklassens dröm. Bygger vi städer som kräver bilen skapas det jobb i Göteborg och Trollhättan, går det bra för Sverige.
Men det var dömt att misslyckas. Det skulle ju bli så här. Med tillgång till massvis med energi kan man rationalisera med maskiner. Kapital, (jag menar kapital i form av maskiner, byggnader, organisationer) kan rationaliseras för att bli mer vinstgivande med färre anställda. En närmare granskning visar att realkapitalstockens återanskaffningsvärde (korrigerat för slitage) har tenderat att öka långsamt med tiden. Från cirka 3 gånger BNP vid industrialismens början till mellan 4 och 5 gånger BNP idag i fullt industrialiserade länder. Med hög skatt på arbete, och inget skatt på användning av naturresurser så behöver man inte PhD i ekonomi för att räkna ut att, efter 50 års av utveckling av rationaliserings metoder, (jag själv har varit delaktigt som organisationsutvecklingskonsult) att landet skulle till slut bestå av stora företag med rationella processer och maskiner, och massor med folk utan vettigt sysselsättning. Ansatsen var döfött från början.
I Sollefteå liksom många andra städer i Sverige är det påtagligt. Står i centrum bara, så kan du bevittna övergång från det tekniska, högenergi exploaterande samhället till något annat. Vad det annat blir är i hög grad upp till dig och de omkring dig.

OPINION Paulsen har rätt: de flesta inser nog att jobbet är meningslöst och miljöförstörande

moi_2011d

OPINION Steve Hinton

Björn Barr från Expressen träffat sociologen Roland Paulsen för ett jobbigt samtal om arbetslinjen.

Roland Paulsen tycker att det är fel väg att gå med ”jobbskapande åtgärder”. Oavsett om det sker via anställningar i offentlig sektor, skattelättnader för privata företag eller sysselsättningsaktiviteter hos Arbetsförmedlingen, är målet detsamma: Fler ska i arbete.

Hans vision är betydligt radikalare: Sänk arbetstiden generellt och inför basinkomst.

Säger vi:

Om man inte gick till jobbet skulle en stor del av miljöutsläppen – från transport, från industriproduktion med mera upphör. Tänk mer att basinkomst är en betalning till folk att INTE tär på miljön. Givetvis kommer folk att arbeta och givetsvis kommer det att finnas en produktion. Men den produktionen blir förknippat med hårda avgifter för att släppa ut förorening. Det blir billigare att använda mindre, producera mer miljövänligt. Basinkomst gör det möjligt att gå över till en miljövänlig ekonomi.

CIRCLE WAY CAMP Semester och lokalekonomisk utveckling

Den 6-10 juli 2015, för 13:e året Nu är det dags igen, för

CIRCLE WAY CAMP

”Tänk sju genarationer innan varje viktigt beslut” / Indianskt talspråk

”Mycket att lära av Circle Way för hur man utvecklar relationer i den lokalekonomin”

I år är temat sju generationer, och hur generationer behöver varandra.

Circle way camp innehåller mycket spännande från den Nordamerikanska Indian traditionen: Att mötas i storcirkel, att mindre samtalsgrupper (klaner), manscirkel, kvinnocirkel, svetthydda, ceremonier, sagostunder, danslek mm. Dessutom får barnen får egna klaner och lekstunder. Allt detta kombineras med det bästa av med den svenska sommaren; open space diskussionsgrupper, underhållning med öppen scen, bastu, bad i natursjö, skogspromenader och långa härliga kväller med levande brasa. Som speciell lyx bjuds det på en härlig vegetarisk lunch buffé varje dag. Läs mer

Lokalekonomin behöver nya mellanhänder: lokala banker

Varför behövs små lokala banker? Professor Richard Werner förklarar varför det ger lokala jobb och hur bubblor undviks. Det är viktig för lokala banker och JAK avdelningar tycker jag eftersom de har möjlighet att istället konkurrera med stora banker arbeta lokalt med projekten som behövs där. Den lokala begränsningen är då till en fördel. Local First är deras projekt.

Jag gillar professor Werner. Han pratar om skillnanden mellan transaktioner som ökar GDP och de som driver bara ökning av fastighetspriser och aktiepriser.